Sproglig herkomst: dialektalt, provinsielt
kullra verbum
Infinitiv | kullra |
---|
Præsens | kullrar |
---|
Imperfektum | kullrade |
---|
Participium | kullrat/kullrad |
---|
Udtale | [kullra] |
---|
Sproglig herkomst | dialektalt, provinsielt |
---|
-
rulle, trille
kälta verbum
-
plage, gnave, kritisere m.m.
köva verbum
-
kvæve (ofte refleksivt)
lek(s)en adjektiv
-
legesyg, munter, skælmsk, som gerne vil lege
lelle ubøjeligt adjektiv
-
lille
eksempel
-
I (syd)skånska dialekter och i götamålen används maskulinumformen lelle (lille), t.ex. lelle far, den lelle pojken, den lelle nallen
I (syd)skånske dialekter og i 'götamål' bruges maskulinumformen 'lelle', fx 'lelle' far, den 'lelle' dreng, den 'lelle' bamse
lengräddad adjektiv
Grundform | lengräddad |
---|
Neutrum | lengräddat |
---|
Pluralis | lengräddade |
---|
Udtale | [len-grädd-add] |
---|
Sproglig herkomst | almindeligt bl.a. i Norrbotten og Västerbotten, dialektalt, provinsielt |
---|
-
som ikke er bagt helt igennem
(brød, boller, kager m.m.)
eksempel
-
Ursprungligen har lengräddad använts om bakverk som inte stått tillräckligt länge i ugnen och därför är alltför mjukt och lent i konsistensen. Ordet är fortfarande gångbart. Men i modern tid används lengräddad dock mest om personer och djur som har svårt att fatta
Oprindeligt blev 'lengräddad' brugt om bagværk, der ikke havde stået tilstrækkeligt længe i ovnen og derfor er lidt blødt og 'lent' i konsistensen. Ordet er stadigvæk gangbart. Men i moderne tid bruges ordet mest om personer og dyr som har det svært med at forstå noget (se næste eks.!)
-
som har lidt svært ved at forstå noget
eksempel
-
Också Sara Lidman har använt sig av ordet lengräddad. I romanen "Den underbare mannen" mumlas det om en piga, som har för lite oppe i toppen (skallen) och är lite efterbliven
Se også bakom (adj.), trögtänkt
Også S. L. har benyttet sig af ordet 'lengräddad'. I romanen "Den vidunderlige mand" bliver der mumlet om en tjenestepige, som har for lidt oppe i hovedet, og som er noget tilbagestående (tungt fattende) (S.L. 1923-2004, sprogligt banebrydende 'västerbottnisk' forf., debattør, agitator; S.L. gengivet som kendt skulptur, og i S. Derkerts vægrelieffer)
luver substantiv
Singularis, ubestemt form | luver |
---|
Singularis, bestemt form | luvern |
---|
Pluralis, ubestemt form | luvrar |
---|
Pluralis, bestemt form | luvrarna |
---|
Udtale | [luver] |
---|
Synonym | luv |
---|
Sproglig herkomst | dialektalt, provinsielt |
---|
-
om ung dreng (ofte nedsættende)
eksempel
-
I Astrid LIndgrens böcker är Emil känd som 'en rekkti luver'. Andra uttryck som kan användas är lymmel, filur, rackarpojke (rackarunge), eller till och med illmarig person, bedragare, ohederlig människa
I A. L's bøger er Emil kendt som 'en rigtig luver' . Andre udtryk der kan bruges er lømmel, filur, ballademager, eller ovenikøbet en underfundig person, bedrager, uhæderligt menneske
|