|
I alt 6004 ord
kråma sig verbum
| Infinitiv | kråma sig |
|---|
| Præsens | kråmar sig |
|---|
| Imperfektum | kråmade sig |
|---|
| Participium | kråmat sig |
|---|
| Udtale | [kråma sej] |
|---|
| Synonym | tuppa sig |
|---|
| Se også | pråla, ståta, svassa |
|---|
-
kro sig, bryste sig, prale
krångel substantiv
| Singularis, ubestemt form | krångel |
|---|
| Singularis, bestemt form | krånglet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
-
besvær, bøvl, vanskeligheder
-
manglende funktionsevne, kludder m.m.
eksempel
krångelsvenska substantiv
| Singularis, ubestemt form | krångelsvenska |
|---|
| Singularis, bestemt form | krångelsvenskan |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [krångel-svenska] |
|---|
-
unødvendigt/besværligt/bureaukratisk svensk sprog
(sprog)
eksempel
Krångelsverige egennavn
-
benævnelse for det bureaukratiske Sverige
eksempel
-
Sverige går i fel riktning och har mer eller mindre stannat upp i sina ansträngningar att bekämpa regelkrånglet. Krångelsveriges regelbörda är ett rött skynke inte minst för näringslivet
S. går i forkert retning og er mere eller mindre holdt op med at bekæmpe regeltvangen. K's regelværk er en rød klud, ikke mindst for erhvervslivet
krångla verbum
| Infinitiv | krångla |
|---|
| Præsens | krånglar |
|---|
| Imperfektum | krånglade |
|---|
| Participium | krånglat/krånglad |
|---|
| Udtale | [krångla] |
|---|
| Se også | konstra, strula, trassla |
|---|
-
kludre, gøre at noget bliver besværligt
-
komme i uorden, ikke fungere tilfredsstillende
eksempel
-
Bilen krånglar, hjärtat krånglar, magen krånglar
Bilen, hjertet, maven fungerer ikke tilfredsstillende
krångla verbum
| Infinitiv | krångla |
|---|
| Præsens | krånglar |
|---|
| Imperfektum | krånglade |
|---|
| Participium | krånglat |
|---|
| Udtale | [krångla sej ur] |
|---|
| Se også | trassla sig ur |
|---|
-
blive knot noget, sno sig ud af noget, lykkes med at slippe udenom, snyde sig fra noget (med 'undan, ur')
eksempel
krångla sig förbi (igenom) verbum
| Infinitiv | krångla sig förbi (igenom) |
|---|
| Præsens | krånglar sig förbi (igenom) |
|---|
| Imperfektum | krånglade sig förbi (igenom) |
|---|
| Participium | krånglat sig förbi (igenom) |
|---|
| Udtale | [krångla sej förbi, krångla sej i-jen-om] |
|---|
-
passere/sno sig forbi (igennem) noget der er trangt/smalt/snævert
|
