I alt 5422 ord
föraktfull adjektiv
Grundform | föraktfull |
---|
Neutrum | föraktfullt |
---|
Pluralis | föraktfulla |
---|
Udtale | [för-akkt-full] |
---|
Synonymer | hånfull, nedlåtande |
---|
-
foragtfuld, hånlig
föraktlig adjektiv
Grundform | föraktlig |
---|
Neutrum | föraktligt |
---|
Pluralis | föraktliga |
---|
Udtale | [för-akkt-lig] |
---|
-
foragtelig, fuld af foragt
-
ubetydelig (i nægtende udtryk)
eksempel
förallmänliga verbum
Infinitiv | förallmänliga |
---|
Præsens | förallmänligar |
---|
Imperfektum | förallmänligade |
---|
Participium | förallmänligat/förallmänligad |
---|
Udtale | [för-all-männ-liga] |
---|
Se også | generalisera |
---|
-
almindeliggøre, gøre almindelig udbredt, gøre jævn/gennemsnitlig, generalisere
föra med sig verbum
Infinitiv | föra med sig |
---|
Præsens | för med sig |
---|
Imperfektum | förde med sig |
---|
Participium | fört med sig |
---|
Udtale | [föra med sej] |
---|
Synonym | medföra |
---|
-
medføre, resultere i, være årsag til
förandligad adjektiv
Grundform | förandligad |
---|
Neutrum | förandligat |
---|
Pluralis | förandligade |
---|
Udtale | [för-annd-lig-add] |
---|
Synonym | besjälad |
---|
-
åndeliggjort, forklaret
föraning substantiv
Singularis, ubestemt form | föraning |
---|
Singularis, bestemt form | föraningen |
---|
Pluralis, ubestemt form | föraningar |
---|
Pluralis, bestemt form | föraningarna |
---|
-
forudanelse
förankra verbum
Infinitiv | förankra |
---|
Præsens | förankrar |
---|
Imperfektum | förankrade |
---|
Participium | förankrat/förankrad |
---|
Udtale | [för-ankra] |
---|
-
forankre, finde støtte
eksempel
-
Beslutet måste först förankras hos befolkningen
Beslutningen må først forankres hos befolkningen
-
Förankra och förankring är typiska politikerord
Forankre og forankring er typiske politikerord
-
ligge for anker
(maritim, søfartsudtryk m.m.)
eksempel
förankring substantiv
Singularis, ubestemt form | förankring |
---|
Singularis, bestemt form | förankringen |
---|
Pluralis, ubestemt form | - |
---|
Pluralis, bestemt form | - |
---|
Udtale | [för-ankr-ing] |
---|
-
forankring, fastgøring af fartøj ved at kaste ankeret ud
(maritim, søfartsudtryk m.m.)
-
forankring, fast/solid tilknytning til en bestemt opfattelse/en bestemt befolkningsgruppe/et bestemt fænomen m.m.
eksempel
-
Förankring i riksdagen
Forankring i rigsdagen
-
fastgøring af noget så det holdes på plads uden at løsne sig
|