I alt 1453 ord
förränta sig verbum
Infinitiv | förränta sig |
---|
Præsens | förräntar sig |
---|
Imperfektum | förräntade sig |
---|
Participium | förräntat sig |
---|
Udtale | [för-rännta sej] |
---|
-
forrente sig, give et økonomisk udbytte/et afkast
eksempel
förräntning substantiv
Singularis, ubestemt form | förräntning |
---|
Singularis, bestemt form | förräntningen |
---|
Pluralis, ubestemt form | förräntningar |
---|
Pluralis, bestemt form | förräntningarna |
---|
Udtale | [för-ränt-ning] |
---|
-
forrentning, afkast, værdistigning eller lign., fx i forbindelse med investering
förrätt substantiv
Singularis, ubestemt form | förrätt |
---|
Singularis, bestemt form | förrätten |
---|
Pluralis, ubestemt form | förrätter |
---|
Pluralis, bestemt form | förrätterna |
---|
Udtale | [för-rätt] |
---|
Se også | efterrätt, huvudrätt |
---|
-
forret
(mad, madlavning)
eksempel
-
En god förrätt är gubbröra: 1 lök, 4 hårdkokta ägg, 1 burk ansjovisfiléer, lite dill. Serveras med gräddfil blandad med kaviar!
En dejlig forret er 'gubb'blanding: 1 løg, 4 hårdkogte æg, 1 dåse ansjosfileter, lidt dild. Serveres med cremefraiche blandet med kaviar! (gubbar ref. til mænd)
förrätta verbum
Infinitiv | förrätta |
---|
Præsens | förrättar |
---|
Imperfektum | förrättade |
---|
Participium | förrättat/förrättad |
---|
Udtale | [för-rätta] |
---|
-
forrette, udføre i overensstemmelse med visse regler
eksempel
-
udrette, gøre
særlige udtryk
-
Förrätta sin andakt, förrätta bön
Holde andagt, bede (en bøn)
-
Förrätta (uträtta) sina behov
Forrette sin nødtørft
förrättning substantiv
Singularis, ubestemt form | förrättning |
---|
Singularis, bestemt form | förrättningen |
---|
Pluralis, ubestemt form | förrättningar |
---|
Pluralis, bestemt form | förrättningarna |
---|
Udtale | [för-rätt-ning] |
---|
Se også | syssla, verksamhet, värv |
---|
False friend | Dette ord kan let misforstås, eller betyder ikke det samme på svensk som på dansk. |
---|
-
embedshandling, gøremål der iflg. bestemmelserne indgår i arbejdet, tjenesten, funktionen
förrättningsman substantiv
Singularis, ubestemt form | förrättningsman |
---|
Singularis, bestemt form | förrättningsmannen |
---|
Pluralis, ubestemt form | förrättningsmän |
---|
Pluralis, bestemt form | förrättningsmännen |
---|
Udtale | [för-rätt-nings-man] |
---|
Synonym | förrättare |
---|
-
tjenstgørende person (ved fx kirkelig ceremoni)
(fag, profession og lign.)
|