|
I alt 464 ord
självförakt substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförakt |
|---|
| Singularis, bestemt form | självföraktet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [schällv-för-akkt] |
|---|
| ett/en-skifte | Dette substantiv bøjes med ‘ett’ på svensk, men med ‘en’ på dansk (som fx ett fel – en fejl) |
|---|
-
foragt for det egne jeg
självförbrännande adjektiv
| Grundform | självförbrännande |
|---|
| Neutrum | självförbrännande |
|---|
| Pluralis | självförbrännande |
|---|
| Udtale | [schällv-för-bränn-ande] |
|---|
-
som lever alt for intensivt
eksempel
-
J. H. var ett självförbrännade geni som skapade många mästerverk
J. H., der skabte mange mesterværker, var et geni der endte med at brænde op
självförebråelse substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförebråelse |
|---|
| Singularis, bestemt form | självförebråelsen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | självförebråelser |
|---|
| Pluralis, bestemt form | självförebråelserna |
|---|
| Udtale | [schällv-före-brå-else] |
|---|
-
selvbebrejdelse
självförglömmande adjektiv
| Grundform | självförglömmande |
|---|
| Neutrum | självförglömmande |
|---|
| Pluralis | självförglömmande |
|---|
| Udtale | [schällv-för-glömm-ande] |
|---|
-
som ikke tænker på sig selv
självförhärligande substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförhärligande |
|---|
| Singularis, bestemt form | självförhärligandet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | självförhärliganden |
|---|
| Pluralis, bestemt form | självförhärligandena |
|---|
| Udtale | [schällv-för-här-lig-ande] |
|---|
| Se også | självberöm |
|---|
-
selvforherligelse
eksempel
självförhävelse substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförhävelse |
|---|
| Singularis, bestemt form | självförhävelsen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | självförhävelser |
|---|
| Pluralis, bestemt form | självförhävelserna |
|---|
| Udtale | [schällv-för- häv-else] |
|---|
| Se også | självberöm |
|---|
-
selvhævdelse, det at gøre sig gældende/føre sig frem
självförnekelse substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförnekelse |
|---|
| Singularis, bestemt form | självförnekelsen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [schälv-för-nek-else] |
|---|
-
selvfornægtelse, det at undertrykke/tage afstand fra sin sande natur og sine virkelige behov/ønsker
självförståelse substantiv
| Singularis, ubestemt form | självförståelse |
|---|
| Singularis, bestemt form | självförståelsen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [schälv-för-stå-else] |
|---|
-
selvforståelse, forståelse af sig selv, sin egen mentalitet/særlige karaktertræk i forhold til andre mennesker
|
