|
I alt 2458 ord
dissociation substantiv
| Singularis, ubestemt form | dissociation |
|---|
| Singularis, bestemt form | dissociationen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | dissociationer |
|---|
| Pluralis, bestemt form | dissociationerna |
|---|
| Udtale | [diss-sossi-aschon] |
|---|
-
dissociation, proces hvorved et molekyle/en ionforbindelse adskilles i mindre bestanddele
(fysik, kemi m.m.)
-
opløsning, adskillelse af en større helhed i mindre dele
dissociera verbum
| Infinitiv | dissociera |
|---|
| Præsens | dissocierar |
|---|
| Imperfektum | dissocierade |
|---|
| Participium | dissocierat/dissocierad |
|---|
| Udtale | [diss-sossi-era] |
|---|
-
fremkalde dissociation, sønderdele, spalte
(fysik, kemi m.m.)
dissonans substantiv
| Singularis, ubestemt form | dissonans |
|---|
| Singularis, bestemt form | dissonansen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | dissonanser |
|---|
| Pluralis, bestemt form | dissonanserna |
|---|
| Udtale | [diss-son-anns, diss-son-angs] |
|---|
| Sproglig herkomst | fra middelalderlatin dissonantia=mislyd, af dissonare=lyde forskelligt, latin |
|---|
-
dissonans, toner som lyder uskønt sammen (modsat konsonans)
(musik, instrument m.m.)
eksempel
-
grelt afvigende element
eksempel
-
Dissonansen mellan kön och genus. Medan könstillhörighet står för den biologiska uppdelningen i två kategorier: kvinnor och män, står genus för de normer, föreställningar, uttryck och egenskaper som ett samhälle tillskriver dem
Dissonansen mellem køn og gender. Mens kønstilhørighed står for den biologiske opdeling i to kategorier: kvinder og mænd, står gender for de normer, forestillinger, udtryk og egenskaber, som et samfund tilskriver dem
dissonant adjektiv
| Grundform | dissonant |
|---|
| Neutrum | dissonant |
|---|
| Pluralis | dissonanta |
|---|
| Udtale | [diss-son-annt] |
|---|
| Se også | skärande |
|---|
-
dissonant, som udgør dissonans
dissonera verbum
| Infinitiv | dissonera |
|---|
| Præsens | dissonerar |
|---|
| Imperfektum | dissonerade |
|---|
| Participium | dissonerat |
|---|
| Udtale | [diss-son-era] |
|---|
-
lyde dissonant
-
fremkalde dissonans
distans substantiv
| Singularis, ubestemt form | distans |
|---|
| Singularis, bestemt form | distansen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | distanser |
|---|
| Pluralis, bestemt form | distanserna |
|---|
| Udtale | [di-stanns, di-stangs] |
|---|
| Se også | avstånd |
|---|
| Sproglig herkomst | via fransk fra latin distantia (afledt af distare=stå i afstand fra), latin |
|---|
-
distance, afstand, strækning, rumlig udstrækning der adskiller to punkter/linjer/flader
eksempel
-
mangel på social/følelsesmæssig kontakt
eksempel
-
bruges i forbindelse med undervisning
eksempel
-
Ingrid, Lisbeth och Vilhelm har alla valt att läsa på distans
Se også studera
I., L. og V. har alle valgt distanceundervisning (fjernundervisning)
særlige udtryk
-
Döda på distans
Slå ihjel på afstand (med ubemandede droner)
-
Studera (läsa) på distans
Deltage i fjernundervisning
|