Sprogbro

K var ursprungligen tecknet för handflata, de gamla grekerna spegelvände bokstaven och gav k samma form som det har idag

K var oprindeligt tegnet for håndflade, de gamle grækere spejlvendte bogstavet og gav k den form som det har idag

Konsonanten K, k framför e, i, y, ä, ö uttalas med en slags tje-ljud (få undantag). Vid övriga tillfällen uttalas K, k så tydligt som möjligt (kå).

Konsonanten K, k foran e, i, y, ä, ö udtales med en slags tje-lyd (få undtagelser): cykeltjedja (cykelkedja=cykelkæde), tjemi (kemi=kemi), tjyss (kyss=kys), tjär (kär=kær), tjöra (köra=køre). I øvrigt udtales K, k så tydeligt som muligt (kå)

K som dubbelkonsonant i fick, icke, nyckel, tacka osv. skrivs som -ck i svenskan Se også och, ock

K som dobbelt konsonant på svensk, i udtalen, staves med -ck

Förr sjöng Agneta i kyrkokören, nu sjunger hon kabarévisor i stans populära sommarrevy

Før sang A. i kirkekoret, nu synger hun kabaretviser i byens populære sommerrevy