Sprogbro

Stenknäcken är en stor, brunsvart fink med mycket kraftig näbb. Honans fäger är mer dämpade än hannens. Stenknäcken beskrevs av Carl von Linné redan 1758 (sjuttonhundrafemtioåtta)

Kernebideren er en stor, brunsort finke med meget kraftigt næb. Hunnens farver er mere afdæmpede end hannens. Kernebideren blev beskrevet af C. von L. allerede i 1758

Stenskvättan är en väl spridd art i Skandinavien. Underarten grönlandsstenskvättan, är en sällsynt gäst i Sverige, några få ringmärkta fåglar på ön Nidingen i Halland. Stenskvättan är livlig och lever parvis. Födan består uteslutande av insekter, maskar och andra smådjur. De uppehåller sig på stenig och öppen terräng, på åkrar och ängsmark, strandängar, klippöar och alvarsmark och ävne på kalfj¨llshedar, men aldrig i större skogar. Sina bon lägger de på marken eller i hål bland stenar. Båda föräldrarna deltar i ruvandet av äggen och uppfödandet av ungarna

Stenpikkeren

Påfågelns stjärtfjädrar är ett typiskt exempel på ett dekorativt ornament

Påfuglens halefjer er et typisk eksempel på et dekorativt ornament

Stjärtmesen är en tätting i familjen stjärtmesar. Den har vitt huvud, svart rygg och mer än halva längden utgörs av stjärten

Halemejsen er en spurvefugl i familien halemejser. Den har et hvidt hoved, en sort ryg og mere end halvdelen af dens længde er hale

Den 29 maj fanns det två duniga storkungar i boet på taket

Den 29. maj var der to dunede storkeunger i reden på taget

Storken är en lyckobringande fågel. Den är nu åter på frammarsch i Sverige efter att ha varit borta som häckfågel under flera årtionden Se også kråka

Storken er en lykkebringende fugl. Den er nu atter på fremmarch i S. efter at have været væk som ynglefugl i flere årtier

Storkfåglar är stora långbenta vadande fåglar med stor näbb, exempelvis storkar, hägrar, ibisar och flamingor

Storkefugle er store langbenede vadefugle med et langt næb, fx storke, hejrer, ibisser og flamingoer