|
I alt 3034 ord
rättsfonetiker substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättsfonetiker |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättsfonetikern |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | rättsfonetiker |
|---|
| Pluralis, bestemt form | rättsfonetikerna |
|---|
| Udtale | [rätts-fon-et-ik-er] |
|---|
-
retsfonetiker
(fag, profession og lign.)
eksempel
-
En rättsfonetiker arbetar för Statens kriminaltekniska laboratorium där hen gör röstanalyser som bedöms från ett juridiskt perspektiv. Man kan säga att rätttsfonetikern är en slags röstdetektiv som hjälper polisen att uppklara brott
En stemmefonetiker arbejder for den svenske stats kriminaltekniske laboratorium, hvor hun eller han laver stemmeanalyser, som bliver bedømt ud fra et juridisk perspektiv. Man kan sige, at retsfonetikeren er en slags stemmedetektiv, som hjælper politiet at opklare forbrydelser
rättsförfarande substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättsförfarande |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättsförfarandet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | rättsförfaranden |
|---|
| Pluralis, bestemt form | rättsförfarandena |
|---|
| Udtale | [rätts-dör-far-ande] |
|---|
-
retsprocedure
(jura, lov og ret)
rättsförmåga adjektiv
| Grundform | rättsförmåga |
|---|
| Neutrum | rättsförmågat |
|---|
| Pluralis | rättsförmågaa |
|---|
| Udtale | [rätts-för-måga] |
|---|
| Synonym | rättskapacitet |
|---|
-
retsevne, evne til at være juridisk berettiget og forpligtet
(jura, lov og ret)
rättshandling substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättshandling |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättshandlingen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | rättshandlingar |
|---|
| Pluralis, bestemt form | rättshandlingarna |
|---|
| Udtale | [rätts-handl-ing] |
|---|
-
retshandling, rettergang
(jura, lov og ret)
eksempel
rättshaveri substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättshaveri |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättshaveriet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [rätts-haveri] |
|---|
-
rethaveri, påståelighed, det at være rethaverisk og som stædigt og ensidigt insisterer på at få ret
rättshaverist substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättshaverist |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättshaveristen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | rättshaverister |
|---|
| Pluralis, bestemt form | rättshaveristerna |
|---|
| Udtale | [rätts-haver-isst] |
|---|
-
rethaverisk person
rättshistoria substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättshistoria |
|---|
| rättshistorian/rättshistorien |
|---|
| - |
|---|
| - |
|---|
| Udtale | [rätts-hist-oria] |
|---|
-
retshistorie, retsbegrebernes og retsreglernes historiske udvikling
(jura, lov og ret)
rättshjälp substantiv
| Singularis, ubestemt form | rättshjälp |
|---|
| Singularis, bestemt form | rättshjälpen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [rätts-jällp] |
|---|
-
retshjælp, hjælp fra staten til fx at betale en advokat
(jura, lov og ret)
eksempel
|
