|
I alt 1 ord
besittning substantiv
| Singularis, ubestemt form | besittning |
|---|
| Singularis, bestemt form | besittningen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | besittningar |
|---|
| Pluralis, bestemt form | besittningarna |
|---|
| Udtale | [be-sitt-ning] |
|---|
| Se også | kolonial, Nya Sverige |
|---|
-
besiddelse, noget man har/ejer
eksempel
-
Debutanten på Operan visade sig vara i besittning av en stor talang
Debutanten på Operaen viste sig at være i besiddelse af et stort talent
-
Generalerna satte sig snart i besittning av makten
Se også innehav
Generalerne tog hurtigt magten i besiddelse
-
besiddelse, område, koloni (administreres af et andet land)
(jura, lov og ret)
eksempel
-
Från 1561 (femtonhundrasextioett) och långt in på 1800-talet (artonhundra-) hade Sverige besittningar i Östersjöområdet: Finland, Ingermanland, Estland, Livland, Svenska Vorpommern m.fl. Exempelvis var Riga och några orter i Tyskland och Polen svenska kolonier
Fra 1561 og langt op i 1800-tallet havde S. besiddelser i Østersø-området: F., I., E., L., Svensk Forpommern m.fl. Eksempelvis var R. og nogle byer i T. og P. svenske kolonier
særlige udtryk
-
Ta något i besittning, sätta sig i besittning av något
Tage noget i besiddelse, anskaffe noget og begynde at bruge det
|
