|
I alt 1934 ord
uppklarning substantiv
| Singularis, ubestemt form | uppklarning |
|---|
| Singularis, bestemt form | uppklarningen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [upp-klarn-ing] |
|---|
| Synonym | uppklaring |
|---|
-
opklaring i vejret
(meteorologi m.m.)
-
løsning på problem
uppklippt adjektiv
| Grundform | uppklippt |
|---|
| Neutrum | uppklippt |
|---|
| Pluralis | uppklippta |
|---|
| Udtale | [upp-klippt] |
|---|
-
som er klippet op (især om hår)
eksempel
-
Jag har ganska långt hår, men det är uppklippt på sidorna
Jeg har temmelig langt hår, men det er klippet op på siderne
uppklädd adjektiv
| Grundform | uppklädd |
|---|
| Neutrum | uppklätt |
|---|
| Pluralis | uppklädda |
|---|
| Udtale | [upp-klädd] |
|---|
-
fint klædt på, som har klædt sig pænt/elegant på
eksempel
-
Uppklädd och uppsminkad
I fint tøj (i stiveste puds) og med fuld krigsmaling (makeup)
-
Lina funderade på om hon skulle vara uppklädd eller 'nedklädd' i kväll
L. tænkte lidt over, om hun skulle have fint tøj på i aften eller bare komme i dagligtøj
uppknuten adjektiv
| Grundform | uppknuten |
|---|
| Neutrum | uppknutet |
|---|
| Pluralis | uppknutna |
|---|
| Udtale | [upp-knuten] |
|---|
| Se også | uppbunden |
|---|
-
som er knyttet op
uppknäppt adjektiv
| Grundform | uppknäppt |
|---|
| Neutrum | uppknäppt |
|---|
| Pluralis | uppknäppta |
|---|
| Udtale | [upp-knäppt] |
|---|
-
knappet op
eksempel
-
Skjortan var uppknäppt så man kunde se hans håriga bröst
Skjorten var knappet op, så man kunne se hans hår på brystet, hans hårede bryst
-
løssluppen, fri, afstresset
(hverdagssprog/slang)
eksempel
uppkok substantiv
| Singularis, ubestemt form | uppkok |
|---|
| Singularis, bestemt form | uppkoket |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | uppkok |
|---|
| Pluralis, bestemt form | uppkoken |
|---|
| Udtale | [upp-kouk] |
|---|
-
opkog (også i overført betydning)
eksempel
-
Ge såsen et hastigt uppkok
Gi' sovsen et hurtigt opkog
-
Ett uppkok på andras teorier
Et opkog af andres teorier
uppkomling substantiv
| Singularis, ubestemt form | uppkomling |
|---|
| Singularis, bestemt form | uppkomlingen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | uppkomlingar |
|---|
| Pluralis, bestemt form | uppkomlingarna |
|---|
| Udtale | [upp-kåmm-ling] |
|---|
| Se også | parveny |
|---|
-
opkomling, parvenu
uppkomma uregelmæssigt verbum
| Infinitiv | uppkomma |
|---|
| Præsens | uppkommer |
|---|
| Imperfektum | uppkom |
|---|
| Participium | uppkommit/uppkommen/uppkommet/uppkomna |
|---|
| Udtale | [upp-kåmma] |
|---|
| Se også | bli till |
|---|
-
fremkomme, opstå, (begynde at) vise sig
eksempel
-
Skadorna uppkom i samband med eldsvådan
Skaderne opstod (viste sig) i forbindelse med branden
-
En bättre kumpan i det nu uppkomna läget kunde han inte ha önskat sig
En bedre kumpan i den nu opståede situation kunne han ikke ha' ønsket sig
|
