|
I alt 5441 ord
förvånansvärd adjektiv
| Grundform | förvånansvärd |
|---|
| Neutrum | förvånansvärt |
|---|
| Pluralis | förvånansvärda |
|---|
| Udtale | [för-vån-anns-värd] |
|---|
| Synonym | förvånande |
|---|
-
forbavsende
förvåna sig över verbum
| Infinitiv | förvåna sig över |
|---|
| Præsens | förvånar sig över |
|---|
| Imperfektum | förvånade sig över |
|---|
| Participium | förvånat sig över |
|---|
| Udtale | [förvåna sej över] |
|---|
-
blive forbavset, undre sig over
eksempel
-
Vi blev mycket förvånade (förvånades) över hur det kunde gå så snett
Vi undrede os meget over, hvordan det kunne gå så skævt
förvåning substantiv
| Singularis, ubestemt form | förvåning |
|---|
| Singularis, bestemt form | förvåningen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [för-vån-ing] |
|---|
-
forbavselse, forbløffelse, overraskelse, forundring
eksempel
förväg ubøjeligt substantiv
-
forvejen, forskud, forlods m.m.
eksempel
-
Är det inte bäst att du pratar med Isak i förväg så vi undgår allt bråk
Er det ikke bedst, at du snakker med I. i forvejen, så vi slipper for al ballade
förvägen adjektiv
| Grundform | förvägen |
|---|
| Neutrum | förväget |
|---|
| Pluralis | förvägna |
|---|
| Udtale | [för-vägen] |
|---|
-
dristig, djærv, frygtløs, modig
(ældre udtryk)
förvägra verbum
| Infinitiv | förvägra |
|---|
| Præsens | förvägrar |
|---|
| Imperfektum | förvägrade |
|---|
| Participium | förvägrat/förvägrad |
|---|
| Udtale | [för-vägra] |
|---|
| Synonym | förmena |
|---|
-
nægte, afslå, formene
eksempel
|