|
I alt 5471 ord
förknippning substantiv
| Singularis, ubestemt form | förknippning |
|---|
| Singularis, bestemt form | förknippningen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | förknippningar |
|---|
| Pluralis, bestemt form | förknippningarna |
|---|
| Udtale | [för-knipp-ning] |
|---|
| Se også | anknytning, association |
|---|
-
(psykologisk) forbindelse mellem to forestillinger
förkoksas verbum
| Infinitiv | förkoksas |
|---|
| Præsens | förkoksas |
|---|
| Imperfektum | förkoksades |
|---|
| Participium | förkoksats |
|---|
| Udtale | [för-kåkks-ass] |
|---|
-
det at stenkul bliver til koks
förkola verbum
| Infinitiv | förkola |
|---|
| Præsens | förkolar |
|---|
| Imperfektum | förkolade |
|---|
| Participium | förkolat/förkolad |
|---|
| Udtale | [för-kåla] |
|---|
-
forkulle, blive sort/porøs/meget kulholdig ved forbrænding/kraftig opvarmning
förkolna verbum
| Infinitiv | förkolna |
|---|
| Præsens | förkolnar |
|---|
| Imperfektum | förkolnade |
|---|
| Participium | förkolnat/förkolnad |
|---|
| Udtale | [för-kålna] |
|---|
-
forkulle, brænde ud
eksempel
förkomma uregelmæssigt verbum
| Infinitiv | förkomma |
|---|
| Præsens | förkommer |
|---|
| Imperfektum | förkom |
|---|
| Participium | förkommit/förkommen/förkommet/förkomna |
|---|
| Udtale | [för-kåmma] |
|---|
-
forsvinde, bortkomme
förkommen adjektiv
| Grundform | förkommen |
|---|
| Neutrum | förkommet |
|---|
| Pluralis | förkomna |
|---|
| Udtale | [för-kåmmen] |
|---|
-
forkommen, medtaget/udmattet, som har mistet meningen med livet
förkonstlad adjektiv
-
som er gjort kunstlet/unaturlig
förkonstling substantiv
| Singularis, ubestemt form | förkonstling |
|---|
| Singularis, bestemt form | förkonstlingen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | - |
|---|
| Pluralis, bestemt form | - |
|---|
| Udtale | [för-kånnstl-ing] |
|---|
| Synonym | manierisme |
|---|
| Se også | preciositet |
|---|
-
kunstlet forfinelse
|
