|
I alt 5471 ord
förege uregelmæssigt verbum
| Infinitiv | förege |
|---|
| Præsens | föreger/föregiver |
|---|
| Imperfektum | föregav |
|---|
| Participium | föregett/föregivit/föregiven/föregivet/föregivna |
|---|
| Udtale | [före-je] |
|---|
-
foregive, påstå
eksempel
-
Hon föregav att sextonåringen hade antastat henne
Hun påstod, at den sekstenårige fyr havde antastet hende
-
give nogen skylden
föregivande substantiv
| Singularis, ubestemt form | föregivande |
|---|
| Singularis, bestemt form | föregivandet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | föregivanden |
|---|
| Pluralis, bestemt form | föregivandena |
|---|
| Udtale | [före-jiv-ande] |
|---|
-
foregivende
föregiven, föregiver, föregivet, föregivit, föregivna
Se: förege
föregripa uregelmæssigt verbum
| Infinitiv | föregripa |
|---|
| Præsens | föregriper |
|---|
| Imperfektum | föregrep |
|---|
| Participium | föregripit/föregripen/föregripet/föregripna |
|---|
| Udtale | [före-gripa] |
|---|
-
foregribe, gøre noget for tidligt, komme før nogen med noget
föregå uregelmæssigt verbum
| Infinitv | föregå |
|---|
| Præsens | föregår |
|---|
| Imperfektum | föregick |
|---|
| Participium | föregått/föregången/föregånget/föregångna |
|---|
| Udtale | [före-gå] |
|---|
-
gå forud for
eksempel
-
foregå, ske
eksempel
föregående adjektiv
| Grundform | föregående |
|---|
| Neutrum | föregående |
|---|
| Pluralis | föregående |
|---|
| Udtale | [före-gå-ende] |
|---|
-
foregående, tidligere, forrige
eksempel
|
