|
I alt 5422 ord
förefintlig adjektiv
| Grundform | förefintlig |
|---|
| Neutrum | förefintligt |
|---|
| Pluralis | förefintliga |
|---|
| Udtale | [före-finnt-lig] |
|---|
| Synonym | befintlig |
|---|
-
forhåndenværende, eksisterende, som findes
eksempel
förege uregelmæssigt verbum
| Infinitiv | förege |
|---|
| Præsens | föreger/föregiver |
|---|
| Imperfektum | föregav |
|---|
| Participium | föregett/föregivit/föregiven/föregivet/föregivna |
|---|
| Udtale | [före-je] |
|---|
-
foregive, påstå
eksempel
-
Hon föregav att sextonåringen hade antastat henne
Hun påstod, at den sekstenårige fyr havde antastet hende
-
give nogen skylden
föregivande substantiv
| Singularis, ubestemt form | föregivande |
|---|
| Singularis, bestemt form | föregivandet |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | föregivanden |
|---|
| Pluralis, bestemt form | föregivandena |
|---|
| Udtale | [före-jiv-ande] |
|---|
-
foregivende
föregiven, föregiver, föregivet, föregivit, föregivna
Se: förege
|
