I alt 1507 ord
komma på uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma på |
---|
Præsens | kommer på |
---|
Imperfektum | kom på |
---|
Participium | kommit på/kommen på/kommet på/komna på |
---|
Udtale | [kåmma på] |
---|
-
kunne huske noget
eksempel
-
Jag kommer inte på namnet, jag kommer inte ihåg det
Jeg kan ikke huske navnet (kommer ikke i tanker om det)
-
opdage/finde ud af hvordan
eksempel
-
gribe nogen i noget
eksempel
komma sig uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma sig |
---|
Præsens | kommer sig |
---|
Imperfektum | kom sig |
---|
Participium | kommit sig |
---|
Udtale | [kåmma sej] |
---|
-
blive rask
eksempel
-
hænge sammen
eksempel
-
Det är bara Gud som vet hur det kan komma sig. - Säjer du det!
Det er kun Gud, der ved hvordan det hænger sammen. - Nå, det mener du!
komma sig av uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma sig av |
---|
Præsens | kommer sig av |
---|
Imperfektum | kom sig av |
---|
Participium | kommit sig av |
---|
Udtale | [kåmma sej av] |
---|
-
bero på, komme af, skyldes, stamme fra
eksempel
-
Varför tappar jag hår? Det kan komma sig av stress, vitaminbrist och mycket annat
Hvorfor taber jag hår(et)? Det kan skyldes stress, vitaminmangel og meget andet
komma sig för uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma sig för |
---|
Præsens | kommer sig för |
---|
Imperfektum | kom sig för |
---|
Participium | kommit sig för |
---|
Udtale | [kåmma sej för] |
---|
-
få sig selv til, tage sig sammen til
eksempel
komma sig upp uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma sig upp |
---|
Præsens | kommer sig upp |
---|
Imperfektum | kom sig upp |
---|
Participium | kommit sig upp |
---|
Udtale | [kåmma sej upp] |
---|
Synonym | komma upp sig |
---|
-
blive til noget, komme højere på strå (socialt)
komma skall, komma skulle
Se: skola
komma sättande(s) uregelmæssigt verbum
Infinitiv | komma sättande(s) |
---|
Præsens | kommer sättande(s) |
---|
Imperfektum | kom sättande(s) |
---|
Participium | kommit sättande(s) |
---|
Udtale | [kåmma sätt-ande(s)] |
---|
Se også | springa |
---|
-
komme løbende/rendende
eksempel
kommatecken substantiv
Singularis, ubestemt form | kommatecken |
---|
Singularis bestemt form | kommatecknet |
---|
Pluralis, ubestemt form | kommatecken |
---|
Pluralis bestemt form | kommatecknen |
---|
Udtale | [komma-tekk-en] |
---|
Synonym | komma |
---|
-
kommategn
(typografi, bogbinderi )
|