|
I alt 6034 ord
knasare substantiv
| Singularis, ubestemt form | knasare |
|---|
| Singularis, bestemt form | knasaren |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | knasare |
|---|
| Pluralis, bestemt form | knasarna |
|---|
| Udtale | [knasare] |
|---|
-
person der tit bliver anholdt af politiet
(hverdagssprog/slang)
eksempel
knasa till verbum
| Infinitiv | knasa till |
|---|
| Præsens | knasar till |
|---|
| Imperfektum | knasade till |
|---|
| Participium | knasat till |
|---|
| Udtale | [knasa till] |
|---|
-
skabe problemer
(hverdagssprog/slang)
eksempel
knasa till sig verbum
| Infinitiv | knasa till sig |
|---|
| Præsens | knasar till sig |
|---|
| Imperfektum | knasade till sig |
|---|
| Participium | knasat till sig |
|---|
| Udtale | [knasa till sej] |
|---|
-
indtræde/opstå/skabes (om problemer)
eksempel
-
Det knasar till sig
Der opstår problemer
|