|
I alt 139 ord
uråkning substantiv
| Singularis, ubestemt form | uråkning |
|---|
| Singularis, bestemt form | uråkningen |
|---|
| Pluralis, ubestemt form | uråkningar |
|---|
| Pluralis, bestemt form | uråkningarna |
|---|
| Udtale | [ur-åk-ning] |
|---|
| Se også | avåkning |
|---|
-
det at køre af sporet (fx i slalom)
eksempel
-
Lite otur för mig i dag, sa Charlotte om uråkningen
Lidt uheldigt for mig i dag, sa' C. om at hun kørte af sporet
uråldrig adjektiv
| Grundform | uråldrig |
|---|
| Neutrum | uråldrigt |
|---|
| Pluralis | uråldriga |
|---|
| Udtale | [ur-ålldr-ig] |
|---|
-
urgammel, ældgammel, tudsegammel
eksempel
-
Alfhild, Alfrida och Alva är uråldriga, nordiska kvinnonamn. Alf är ett nordiskt naturväsen, hild betyder strid, frid
betyder vacker och skön. Alv syftar också på ett uråldrigt nordiskt naturväsen
A., A. og A. er urgamle, nordiske kvindenavne. Alf er et nordisk naturvæsen, hild betyder strid, frid betyder smuk og skøn. Alv hentyder også til et urgammelt naturvæsen
uräten adjektiv
| Grundform | uräten |
|---|
| Neutrum | urätet |
|---|
| Pluralis | urätna |
|---|
| Udtale | [ur-äten] |
|---|
-
tømt, spist tom
|
